Fräscht och prisvärt

Bio Solo Organico, belägen på Humboldt 2129, Palermo Hollywood, en kanske inte så iögonfallande restaurang till en början men så värd ett besök. Senaste trenden i Buenos Aires verkar vara vegetariskt och nyttigt. Bio Solo erbjuder både och. Innan du får maten får du fullkornsbröd som faktiskt är fullkorn, till skillnad från mataffärernas erbjudanden då det egentligen är vitt bröd med typ ett frö i. Till det en röra som är god med rena smaker, det smakar till och med nyttigt. Menyn består mestadels av vegetariska rätter, men spill inga tårar för det, allt smakar fantastiskt. Drick ingefärslemonad till eller varför inte dela på en flaska rödvin. Allt är såklart ekologiskt. Och priserna är riktigt bra. Vi åt här tre gånger, bara det säger väl mycket om stället. Välj mellan frukost, lunch eller middag eller varför inte allting, öppet alla dagar i veckan.

Cuatro vacas gordas betyder fyra tjocka kossor, är ett utmärkt vin och en flaska på restaurangen kostar 65 pesos (ca 70 kr)

'

Välj och vraka och köp kanske med dig någon (nyttig) produkt hem

Vegetariskt och fantastiskt!

Lemonad och fullkornsbröd 

Tack för fantastiska matupplevelser!

Våldets spår

Jag har i efterhand insett hur länge jag distanserat mig från vad som hände. Tänkt att det var i en annan stad, att det var en grå och trist dag som det hände, i ett område jag ändå inte hade tänkt att besöka igen. När resten av dagarna var fina, ibland fruktansvärt fuktiga, och när inte ett moln på himlen fanns kändes allt plötsligt så långt borta. Fast å andra sidan fanns rädslan alltid där, den dök upp när någon gick eller sprang bakom mig. Om jag såg någon springa mot mig eller på andra sidan gatan. Och plötsligt tyckte jag att hela världen såg misstänksam ut. Kanske tycker ni att jag talar om det här som världens största offer men i mina ögon är det precis vad jag är. Varje händelse är individuell och ska inte jämföras, kommer tillbaka till det senare.

Här om dagen träffade jag en trevlig tjej på ett ställe där jag tidigare tränade, och hängde mycket, förut. Är för tillfället som en öppen bok och när hon frågade hur det var med mig sa jag som det var, att jag blivit rånad och hoppat av min kurs på universitetet. Personangrepp frågade hon. Och svaret är ja. Ett bevis på hur många som använder ordet rån alltför lätt även om våld inte varit inblandat. Berättade om händelsen och fick höra att hon blivit utsatt för detsamma, i en annan situation. Hon berättade att händelsen kommer att följa mig hela livet fastän emellanåt indirekt. Jag vet redan att det stämmer, eftersom jag tidigare skrivit att saker som inte ens handlar om rånet får allt att handla om rådet. Men med tiden kommer det att bli bättre, givetvis. Att jag måste prata med någon, vilket jag ska. Vi pratade om hur man reagerar i en situation då man utsätts för brutalt våld. Att det är lite antingen eller; du resignerar eller försöker ge tillbaka med våld. Och vilket praktexempel jag och Victor är. Victor kom loss, förstår inte hur, försökte slå killen med ett par nycklar, skrek på hjälp. Jag försökte en gång att föra bort gärningsmannens arm från min hals men insåg att jag var hjälplös och resignerade. Tänkte att det var lika bra att slappna av för kanske var min tid kommen. Det är så jävla kränkande. Kränkande att ge sig på en hjälplös kvinna (män också, såklart) som fysiskt sett är totalt hjälplös. Spelar ingen roll hur stark jag må vara, en kille kommer alltid (?) att vara fysiskt starkare. Kränkande att 10 personer står och tittar på, men jag förstår samtidigt att jag aldrig själv skulle avbryta en sådan här brutal attack. Men att ingen frågar hur man mår eller erbjuder hjälp efteråt var kränkande bara det i sig. Att istället gå runt och storgråta, känna på sin hals för att det gjorde så ont, och att folk stirrade på en som om man vore från en annan planet. Vilket jag också är när det kommer till inställning av våldet, har jag märkt.

Jag är less på att folk på något sätt ska jämföra graden på hur "allvarligt" ett rån är. Att jag i efterhand fick höra att jag borde vara glad att killarna inte bar en kniv eller ett vapen. Okej, så jag ska vara tacksam över att jag blev strypt? Tacksam för att jag inte blev knivhuggen men däremot borde vara tacksam för att jag trodde att jag skulle dö och inte kunde andas? Jag är inte tacksam för något av det här. Men för att gå vidare måste jag acceptera vad som hänt mig, sluta distansera mig, och det är det värsta av allt. Varför ska jag behöva acceptera att någon brukade våld mot mig?

Jag är också less på hur våldets närvaro uppenbarligen har påverkat människans syn på den. Cirka 20 minuter efter attacken tog jag och Victor en taxi från La Boca. Taxichauffören var konstig, ville inte köra oss tillbaka till Palermo utan släppa av oss i Microcentro och kostnaden var opropertionerligt dyr för den korta sträckan. Eftersom jag fortfarande grät i bilen undrade han vad som hade hänt. Jag var för förstörd för att prata men Victor var ovanligt lugn och pratade med honom på spanska. Jag var inte i skick för att tala men kunde gott och väl förstå vad samtalet handlade om. Victor berättade om händelsen och taxichaufförens svar gör att jag vill spy. Han menade i princip att vi skulle skylla oss själva som hade åkt till det där området, att jag var en sån uppenbar turist, en riktig gringa, osv. Och att jag skulle tranquila, lugna ner mig. Återigen: kränkt. Att få höra av andra att jag borde må bättre efter några dagar, för "det är sånt som händer". Uppenbarligen så är det ju det men varför skulle jag må bättre av det? Hur kul tror ni det är att göra en polisanmälan i ett land där polisen är totalt uppgiven, antagligen på grund av det konstant närvarande våldet? Samtidigt har jag en förståelse att synen på allting ändras när händelser som dessa sker alltför ofta. Och jag tycker synd om människor som växer upp i länder och på kontinenter och att brutaliteter som dessa är vardagsmat. Även för lokalbefolkningen. Ofattbart.

Jag har insett hur dåligt jag faktiskt mår. Kanske finns en del jetlag kvar i kroppen min men sedan jag kom hem, om än inte så många dagar sen, så har jag somnar sent och vaknat mellan 04 och 05 varje natt utom en. Har ingen aptit men är samtidigt hungrig. Vaknar och tänker på händelsen det första jag gör. Kommer ibland in i någon slags dimma mellan att jag sover och är vaken och mår så dåligt att jag vill spy. Den minsta lilla ångest eller panik ger mig huvudvärk och spänningar i nacken som rör sig ut mot axlarna. Jag är stel som fan och vill mer än något besöka min kiropraktor men får då återigen panik, bara tanken att någon ska röra mitt huvud äcklar mig.

Fuck you fuck you fuck you ni människor som utför såna här handlingar. Fine, ta min saker, MEN GE FAN I ATT SKADA MIG OCH SÅ MÅNGA ANDRA FYSISKT OCH PSYKISKT.

Home is wherever I'm with you

Det är med hatkärlek jag lämnar den här staden ikväll, hela två månader innan jag egentligen skulle ha åkt hem. Till er rånare som har förstört så mycket för mig och många andra: FUCK YOU. Och angående home is wherever I'm with you så menar jag med tryggheten. Eller i alla fall att det känns tryggare. Och det ska bli så jävla skönt.

Men förutom min negativa inledning så vill jag återigen påminna er alla om hur mycket jag älskar den här staden. Mina vänner här. Träden, restaurangerna, mataffärerna, rödvinet, barerna, gatorna, byggnaderna, trottoarerna, alla mönster, street art, färger, kontraster mellan husen. Det känns ledsamt att åka men jag måste komma härifrån och försöka smälta vad som hänt mig. En dag kommer jag att återvända men det kommer att dröja. Och under den väntan kan jag drömma om allt jag älskar med den här staden. För jag älskar mycket. Nästan allt.

Buenos Aires, jag älskar dig för att du...

… kan visa mig utsikter som den här ...

… kan få mig att sukta efter maträtter som den här ...

… har så många färgglada byggnader ...

… ger mig fina träd att fotografera …

… målar väggar i alla möjliga kulörer ...

… ständigt visar mig vackra kyrkor …

… har träd som dessa på varenda gata ...

… kan ge mig ännu fler utsiktsplatser ...

… blandar färgerna på ett så fint sätt ...

… erbjuder mig lemonad på i princip varje kafé jag besöker …

… visar viktiga statements med street art i Palermo Soho ...

… ger mig ett oändligt utbud av viner från bland annat Mendoza och San Juan i alla matbutiker ...

… bara tar 60 pesos för 1 liter corona och för att jag får sätta mig precis var jag vill ...

… sätter lite färg på en vanlig tegelvägg och plötsligt blir den ännu finare ...

… ger mig parker som Parque Centenario i Caballito, Central Park släng dig i väggen ...

… bjuder på god mat och den bästa mexikanska maten ...

… blandar byggnader och träd på såna här fina sätt ….

… fixar roliga saker för oss turister att fota ...

… har världens vackraste träd ...

… visar mig avenyer som Avenida Libertador som jag aldrig tröttnar på ...

… ger mig grymma platser att sola på ...

… kommer med roliga installationer …

… erbjuder ännu fler mysiga kaféer …

… får mig att känna mig lekfull med alla färger och all street art ...

… gav mig kanske min roligaste bild någonsin ...

… fick mig att träffa Adriana år 2011 och år 2013 ...

… får mig att vilja fota allt natt som dag, nykter som inte lika nykter …

Te Amo

Siempre

Överkonsumtion av precis allt

VARNING! Megauppdatering och stort bildregn. Får hoppas att ni orkar ta er igenom allt!

Helgen.

Fredag. Jag och Julia hängde runt en del i Palermo och Palermo Hollywood. Drack kaffe på kaféet M som nyligen fyllde 80 år som har bra kaffe, det vill säga inte blaskkaffe som på många andra ställen. Blixtvisit till Alto Palermo och jag köpte äntligen en ny skinnväska. En sen lunch på Bio Restaurant (eko-restaurangen, för tredje gången). Lagade middag hemma med en slags squash-grönsak som finns här men inte hemma och jag är besatt. Drack vitt vin för omväxlingens skull. Sen två corona á la 1 liter á la 60 pesos styck. Sen 1 liter till öl. Alltså 1.5 liter var under en kväll. Rätt vidrigt egentligen och ni kan ju ana hur vi mådde dagen därpå.

Lördag. Hängde vid en marknad i Belgrano och delade på en halv liter glass med smakerna chokladmousse, vit choklad och choklad med mandlar. Ja glassen här är bäst och vi fick en stor glasskoma. Värt ändå dock. Promenerade tillbaka till hotellet, via Las Cañitas (hög mysfaktor på det området) och Avenida Libertador. Sen dog vi bakisdöden. Kollade på gossip girl, lite av bron och så sista avsnitten på solsidan, tack tv4play för att man kan titta utomlands. Beställde hem empanadas till hotellet. Tog det lugnt i några timmar. Sen käkade vi på en ny mexikansk restaurang som tyvärr inte nådde upp till förväntningarna, var nog första gången jag kände mig halvt besviken på maten. Annars har vi ätit fantastiskt god mat på flera olika ställen under två veckors tid. Man blir kräsen. En margarita fick bli vår balansare för kvällen. Vi gick hem mätta, halvbelåtna och för typ ovanlighetens skull inte fulla.

Söndag. = Största köttkonsumtionen i mitt liv. Mötte upp min room mate Adriana som jag lärde känna för två år sen då vi delade på världens minsta rum med överdrivet hög hyra för ytan i ett halvdåligt område. Men roliga minnen ändå. Fick veta att jag skulle äta med henne och hennes pappa men pappans tjej och någon kusin var där också. Och hela samtalet var på spanska. Trevligt att få öva upp sig även fast jag ifrågasätter mina spanskakunskaper. Hehe. Provade en fruktansvärt äcklig köttbit, lite av ett trauma, och Adriana satt och mumsade i sig "kött" / egentligen tarmar/blandad inälvsmat (tack google translate för den alltför fräscha översättningen). Efteråt tog vi colectivo (buss) till hennes lägenhet och de hade till min stora förvåning A.C. Äntligen en busstur där jag inte höll på att svettas ihjäl! Fick colombianskt kaffe och lite glass. Kollade på bilder från pappans och tjejens tripp då de besökte flera ställen i Argentina. Pappan var så himla gullig och satt och log typ hela lunchen. Är lite kär Adrianas familj (eller ja den lilla del jag träffat.) Hetsade hem lite, gick till en ATM för kontanter, köpte min absolut sista sak från Casa Chic (hej överkonsumtion där också). Käkade middag på en köttrestaurang som jag inte besökt sen 2.5 år tillbaka. Bife de lomo, papas provenzal och så en massa rödvin. Sen blev det mer rödvin. En corona var. Vi var tre pers och totalt drack vi en flaska rödvin och en corona per person. För mycket alkohol för mig så ni kan ju återigen gissa hur jag mår idag (måndag.)

Måndag. Frukost med Julia på felicidad, snabbesök på en fin vinaffär och sen massa hejdåkramar med min fantastiska vän. Hon är tillbaka i Quito och jag är så himla glad att hon varit vid min sida under den här tiden och hjälpt mig med flertalet praktiska saker. Finner inga ord för hur fin hon är. Om du läser det här Julia: DU ÄR BÄST! (Obvio). Kindpussade personalen på hotellet hejdå och åkte och hängde med Lucien, en av killarna jag couchsurfare hos förra helgen. Lagade pasta med grönsaker + grädde --> perfekt mat en bakisdag som denna. Vi gick till en vinaffär vi med och jag hittade ett vin som förhoppningsvis är lika fantastiskt som flaskan. Klockan blev sex och jag åkte till Nacho. Tog en kaffe med honom och nu chillar jag i hans lägenhet. Snart ska vi äta middag med honom och hans faster (hans faster bor i lägenhetshuset mitt emot hans.) Pappan ska laga mat och det kommer vara första gången som jag träffar honom. Kul men lite nervöst.

Ingefärslemonad på Bio Restaurant

Las Cañitas

Från vänster: pappans nya tjej (vet inte om de är gifta så vad ska man kalla henne?!), kusin, Adriana, jag (största gringan i världen) och pappan. Fin colombiansk familj det här!

ÄNTLIGEN! Som jag längtat efter att få fota en byggnad som reflekterar andra byggnader. Avenida Libertador.

I walk the line

Ge mig den här byggnaden...

På väg till hotellet i natt, kl…. 02?

Medialunas och jugo de naranja natural på Felicidad.

Himla fin personal vi hade på hotellet. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på denna coola kvinna men här är hennes sköldpadda som är 25 år gammal.

Förlåt för bilden Julia men kan inte låta bli!!! Den här rackaren var rätt tung. Och ursöt.

En rädsla jag aldrig tidigare känt

Den ständiga och ibland indirekta rädslan tar kål på mig. Är så himla ledsen att jag inte orkar resa till några drömstäder och framför allt Påskön, en dröm sedan länge. Jag klarar knappt av att folk går bakom mig på gatan. Jag får smått panik när jag ser folk som springer. Och jag undrar hur stor skillnad det kommer att vara beroende på var i världen jag befinner mig. För överallt finns det dem som går bakom dig, som joggar. Men jag ser allt som ett hot. Jag tror att alla vill skada mig. Alla killar är ett hot och de som jag anser vara det minsta lilla konstiga blir plötsligt väldigt läskiga. Och jag tänker att kanske finns det också kvinnor som vill råna mig för att det är så otippat. Egentligen helg sjukt ologiska tankar men det är ändå tankar.  Och det suger att även fast jag försöker tänka på annat så består så mycket tid av rädsla. Och jag hatar att en så kort del av ens liv kan förändra allt.

Lovers, keep on the road you're on

Jag och Julia måste vara det bästa teamet ever. Det enda vi vill är att promenera runt och äta. Så vi har en grym plan. Lunch på restaurang varannan dag, middag på restaurang varannan. Andra måltider består av sesamkex och yoghurt eller typ stekta grönsaker. Igår träffade vi två argentinska snubbar på en bar som hade varit på vinprovning innan och vi fick en vitvinsflaska var av dem. Hur grymt?! Så ikväll ska vi steka tomater och massa vitlök, ha lite tomatpuré, mozarella, basilika och massa vitt vin. Och till det pasta. Allt i våra liv cirkulerar för tillfället kring mat och jag älskar det. Igår käkade vi middag på ekorestaurangen Bio Restaurant för andra gången och vi tänkte gå dit imorgon också. De har till skillnad från hela Buenos Aires fullkornsbröd som faktiskt är fullkorn. Och riktigt bra mat till bra priser. 

Bio Restaurant

Om himlen skulle befinna sig i en måltid skulle det troligen vara i den här. Arroz indiando. Ris med masalakrydda, kokos, russin, cashewnötter, blomkål, zucchini och purjolök. Med päronchutney. Jag säger då det: Heaven!

Vi drack ett vin med namnet fyra tjocka kossor. Kommer köpa med mig en sån här flaska hem. Eko. Grymt!

Avenida Juan B Justo vid midnatt.

Och vi drack återigen corona för 60 kr per liter på den här baren.

Komsi komsi till Stockholm fina street art.

Samma kafé vi var på för två år sedan dock med annan inredning (men cykeln fick vara kvar)

Ännu ett drömhus.

Kaféer som dessa finns utspridda i hela Palermo Soho.

Antikmarknaden Pulgas i Palermo.

Fin vägg.