Överkonsumtion av precis allt

VARNING! Megauppdatering och stort bildregn. Får hoppas att ni orkar ta er igenom allt!

Helgen.

Fredag. Jag och Julia hängde runt en del i Palermo och Palermo Hollywood. Drack kaffe på kaféet M som nyligen fyllde 80 år som har bra kaffe, det vill säga inte blaskkaffe som på många andra ställen. Blixtvisit till Alto Palermo och jag köpte äntligen en ny skinnväska. En sen lunch på Bio Restaurant (eko-restaurangen, för tredje gången). Lagade middag hemma med en slags squash-grönsak som finns här men inte hemma och jag är besatt. Drack vitt vin för omväxlingens skull. Sen två corona á la 1 liter á la 60 pesos styck. Sen 1 liter till öl. Alltså 1.5 liter var under en kväll. Rätt vidrigt egentligen och ni kan ju ana hur vi mådde dagen därpå.

Lördag. Hängde vid en marknad i Belgrano och delade på en halv liter glass med smakerna chokladmousse, vit choklad och choklad med mandlar. Ja glassen här är bäst och vi fick en stor glasskoma. Värt ändå dock. Promenerade tillbaka till hotellet, via Las Cañitas (hög mysfaktor på det området) och Avenida Libertador. Sen dog vi bakisdöden. Kollade på gossip girl, lite av bron och så sista avsnitten på solsidan, tack tv4play för att man kan titta utomlands. Beställde hem empanadas till hotellet. Tog det lugnt i några timmar. Sen käkade vi på en ny mexikansk restaurang som tyvärr inte nådde upp till förväntningarna, var nog första gången jag kände mig halvt besviken på maten. Annars har vi ätit fantastiskt god mat på flera olika ställen under två veckors tid. Man blir kräsen. En margarita fick bli vår balansare för kvällen. Vi gick hem mätta, halvbelåtna och för typ ovanlighetens skull inte fulla.

Söndag. = Största köttkonsumtionen i mitt liv. Mötte upp min room mate Adriana som jag lärde känna för två år sen då vi delade på världens minsta rum med överdrivet hög hyra för ytan i ett halvdåligt område. Men roliga minnen ändå. Fick veta att jag skulle äta med henne och hennes pappa men pappans tjej och någon kusin var där också. Och hela samtalet var på spanska. Trevligt att få öva upp sig även fast jag ifrågasätter mina spanskakunskaper. Hehe. Provade en fruktansvärt äcklig köttbit, lite av ett trauma, och Adriana satt och mumsade i sig "kött" / egentligen tarmar/blandad inälvsmat (tack google translate för den alltför fräscha översättningen). Efteråt tog vi colectivo (buss) till hennes lägenhet och de hade till min stora förvåning A.C. Äntligen en busstur där jag inte höll på att svettas ihjäl! Fick colombianskt kaffe och lite glass. Kollade på bilder från pappans och tjejens tripp då de besökte flera ställen i Argentina. Pappan var så himla gullig och satt och log typ hela lunchen. Är lite kär Adrianas familj (eller ja den lilla del jag träffat.) Hetsade hem lite, gick till en ATM för kontanter, köpte min absolut sista sak från Casa Chic (hej överkonsumtion där också). Käkade middag på en köttrestaurang som jag inte besökt sen 2.5 år tillbaka. Bife de lomo, papas provenzal och så en massa rödvin. Sen blev det mer rödvin. En corona var. Vi var tre pers och totalt drack vi en flaska rödvin och en corona per person. För mycket alkohol för mig så ni kan ju återigen gissa hur jag mår idag (måndag.)

Måndag. Frukost med Julia på felicidad, snabbesök på en fin vinaffär och sen massa hejdåkramar med min fantastiska vän. Hon är tillbaka i Quito och jag är så himla glad att hon varit vid min sida under den här tiden och hjälpt mig med flertalet praktiska saker. Finner inga ord för hur fin hon är. Om du läser det här Julia: DU ÄR BÄST! (Obvio). Kindpussade personalen på hotellet hejdå och åkte och hängde med Lucien, en av killarna jag couchsurfare hos förra helgen. Lagade pasta med grönsaker + grädde --> perfekt mat en bakisdag som denna. Vi gick till en vinaffär vi med och jag hittade ett vin som förhoppningsvis är lika fantastiskt som flaskan. Klockan blev sex och jag åkte till Nacho. Tog en kaffe med honom och nu chillar jag i hans lägenhet. Snart ska vi äta middag med honom och hans faster (hans faster bor i lägenhetshuset mitt emot hans.) Pappan ska laga mat och det kommer vara första gången som jag träffar honom. Kul men lite nervöst.

Ingefärslemonad på Bio Restaurant

Las Cañitas

Från vänster: pappans nya tjej (vet inte om de är gifta så vad ska man kalla henne?!), kusin, Adriana, jag (största gringan i världen) och pappan. Fin colombiansk familj det här!

ÄNTLIGEN! Som jag längtat efter att få fota en byggnad som reflekterar andra byggnader. Avenida Libertador.

I walk the line

Ge mig den här byggnaden...

På väg till hotellet i natt, kl…. 02?

Medialunas och jugo de naranja natural på Felicidad.

Himla fin personal vi hade på hotellet. Kommer tyvärr inte ihåg namnet på denna coola kvinna men här är hennes sköldpadda som är 25 år gammal.

Förlåt för bilden Julia men kan inte låta bli!!! Den här rackaren var rätt tung. Och ursöt.

En rädsla jag aldrig tidigare känt

Den ständiga och ibland indirekta rädslan tar kål på mig. Är så himla ledsen att jag inte orkar resa till några drömstäder och framför allt Påskön, en dröm sedan länge. Jag klarar knappt av att folk går bakom mig på gatan. Jag får smått panik när jag ser folk som springer. Och jag undrar hur stor skillnad det kommer att vara beroende på var i världen jag befinner mig. För överallt finns det dem som går bakom dig, som joggar. Men jag ser allt som ett hot. Jag tror att alla vill skada mig. Alla killar är ett hot och de som jag anser vara det minsta lilla konstiga blir plötsligt väldigt läskiga. Och jag tänker att kanske finns det också kvinnor som vill råna mig för att det är så otippat. Egentligen helg sjukt ologiska tankar men det är ändå tankar.  Och det suger att även fast jag försöker tänka på annat så består så mycket tid av rädsla. Och jag hatar att en så kort del av ens liv kan förändra allt.

Lovers, keep on the road you're on

Jag och Julia måste vara det bästa teamet ever. Det enda vi vill är att promenera runt och äta. Så vi har en grym plan. Lunch på restaurang varannan dag, middag på restaurang varannan. Andra måltider består av sesamkex och yoghurt eller typ stekta grönsaker. Igår träffade vi två argentinska snubbar på en bar som hade varit på vinprovning innan och vi fick en vitvinsflaska var av dem. Hur grymt?! Så ikväll ska vi steka tomater och massa vitlök, ha lite tomatpuré, mozarella, basilika och massa vitt vin. Och till det pasta. Allt i våra liv cirkulerar för tillfället kring mat och jag älskar det. Igår käkade vi middag på ekorestaurangen Bio Restaurant för andra gången och vi tänkte gå dit imorgon också. De har till skillnad från hela Buenos Aires fullkornsbröd som faktiskt är fullkorn. Och riktigt bra mat till bra priser. 

Bio Restaurant

Om himlen skulle befinna sig i en måltid skulle det troligen vara i den här. Arroz indiando. Ris med masalakrydda, kokos, russin, cashewnötter, blomkål, zucchini och purjolök. Med päronchutney. Jag säger då det: Heaven!

Vi drack ett vin med namnet fyra tjocka kossor. Kommer köpa med mig en sån här flaska hem. Eko. Grymt!

Avenida Juan B Justo vid midnatt.

Och vi drack återigen corona för 60 kr per liter på den här baren.

Komsi komsi till Stockholm fina street art.

Samma kafé vi var på för två år sedan dock med annan inredning (men cykeln fick vara kvar)

Ännu ett drömhus.

Kaféer som dessa finns utspridda i hela Palermo Soho.

Antikmarknaden Pulgas i Palermo.

Fin vägg. 

Written in graffiti on a bridge in a park

I Buenos Aires är jag besatt av: Träd. Byggnader. De oändliga avenyerna. Street art. (Vin). Väggar. Men det visste ni nog redan.

Recoleta

Utanför Cementerio de la Recoleta

Fin bro och Che Guevara hälsar 

Älskar dessa oändliga avenyer (här: Avenida Libertador)

Vill plugga på det här universitet bara för att byggnaden är så himla vacker!!!

Pressade lite i parken med Flora Generalis

Flora Generalis, som slår ihop sig vid solnedgången

Ännu ett drömhus?

Drömvägg

Drömgolv (foten kom med oavsiktligt men matchade ju rätt bra)

Cykelställ i fina färger

Palermo Soho

Stäng ute verkligheten

Som för tillfället är lite jobbig. Och fokusera på skönheten. Skönheten i den här staden hittar jag överallt. I leenden hos gamla människor på fik, bland all street art, alla portar och dörrar till låghusen i alla möjliga kulörer. Gatunamnen. De lila träden. Bladen på träden. Alla grönområden som finns precis överallt. Skyskrapor som skjuter upp lite här och där. Blandningen och kontrasterna. 

Som de allra flesta dagar här har de senaste bestått av en del långa promenadsträckor, rödvin (obvio), god mat och igår festade vi till det lite med frozen margarita och öl på Taco Box (Soler nära hörnet Fitz Roy) som för övrigt är, enligt mig, den bästa mexikanska restaurangen i Buenos Aires, och även bland alla de andra jag provat lite här och där i världen. Och idag åt jag lunch på älskade Oui Oui. Lemonad och samma pastasallad som fanns för två år sedan och i våras och jag jublade av glädje. Vad vore livet utan mat? Vin? Drinkar? Vänner? Musik?

Taco Box

Mumsig rackare

TRÄDEN HÄR!!!

Bänk i allt annat än normal storlek, parken Las Heras, Recoleta.

Ni lila träd var har ni varit hela mitt liv?!

Ur en klar himmel faller bomben ner

Jag älskar den här staden samtidigt som jag hatar den. Eller det är inte den som jag hatar, utan människorna som utsätter oss gringos, eller ibland Buenos Aires-bor, för brutala rån. Och det är en stor skillnad på rån och stöld. Jag kan bli trött på att folk alltför lätt använder ordet rån för allt möjligt; ficktjuvar etc. Det är en stor skillnad. I båda fallen förlorar du någon eller många materiella saker men i det ena förlorar du också mycket annat. Det är en vidrig erfarenhet som jag inte önskar någon. En "erfarenhet" som lämnar spår för livet, som ibland får dig att känna total apati eller som ett hopeless case. Materialla saker är en sak men ge fan i att skada mig så psykiskt och delvis fysiskt. Tack till mina föräldrar som stöttat och hjälpt mig även fast jag varit gnällig över hur mycket saker jag själv behövt fixa. Att det lixom inte ska räcka med själva händelsen utan alla tusen saker som tillkommer. Den här staden är min älskling och kommer väl alltid att förbli det men jag vill samtidigt inte rekommendera alla att åka hit. Och det är synd. Den mest europeiska staden i hela Sydamerika som antagligen jämfört med andra städer dessutom är lätt att bo i. Men att det samtidigt ska vara så jävla våldsamt. Att du inte kan åka till "Microcentro, San Telmo, La Boca, Retiro eller Barracas" för att det är farligt. Det är en stor skillnad på staden nu jämfört med för två år sedan. Recoleta och Palermo är fantastiskt men det är läskigt hur stadsdelarna här flyter ihop och helt plötsligt kanske du är fel ute. Idag skulle jag hämta ett nytt bankkort och platsen låg åt helvete så fick hjälp av min couchsurfare med en privatchaufför, han följde dessutom med mig, för att det skulle vara ett halvdåligt område. Är så trött på att höra vad som är farligt. Är trött på att gå på gatan och bli rädd så fort någon springer mot mig eller bakom mig för att det enda jag kan tänka på är killen som sprang mot oss och rånade oss. Att så många händelser med noll koppling till rånet ändå får allt att handla om rånet. Att höra att Santiago i Chile också är "peligroso" (farligt) som man verkar få höra om alla städer och länder här i egentligen fantastiska Sydamerika. Men jag orkar inte chansa, jag orkar inte vara rädd. Rädslan har besegrat mig och det är förjävligt. Förjävligt att rånare har förstört en hel del och att jag inte ens orkar åka till, till exempel, Påskön som varit en dröm. Dit jag redan har en biljett. Jag kommer åka hem tidigare. För jag kan inte läka i en stad som förstört en del av mig. Och kanske läskigast av allt är att jag trodde att jag skulle dö och när luften går ur dig, när hörseln och synen försvinner, så börjar du läskigt nog att acceptera döden. Du orkar inte kämpa emot strypgreppet för du har ingen kraft i kroppen och du börjar slappna av och förstå att kanske slutet är nära. Men jag överlevde. Dock med ett minne som är så förjävligt och jag förväntar mig inte att någon ska förstå det. Knappt jag kan förstå det. Ingen ska behöva förstå det. Och ingen ska behöva bli utsatt för det.

Och bästa trösten? Julia, rödvin, mat i stora mängder och Kent. Gracias por todo. Och veta att jag ska shoppa som en galning och äta gott nu den sista tiden. 

Något som gömmer sig i djupen

En helg i Caballito.
Helgen har bestått av couchsurfing och som vanligt ohyggliga mängder vin. Två till vinkorkar till min samling, fancy tänker ni, som just nu befinner sig i en matlåda, inte lika fancy. Massa mate och glass med smaker som kokos, choklad och dulce de leche med brownie. Fortsätter jag i samma takt behöver jag inte flyga hem, kan typ rulla hem. Gått på marknad som bestod av massa fina, äldre saker. Lampor etc och jag ville köpa allt. Jag fyndade en fantastisk svartvit fotobok (tack Julia för hjälpen) och Julia köpte upp halva marknaden. Damn, önskar att jag kunde bära upp de där kläderna som hon kan.
Vi har bott med två argentinare i deras vardagsrum, varit rätt intensivt men också fint. Två killar vad som enligt tidigare bilder etc sett ut som riktiga hårdrockare. Läste referenser om den ena på couchsurfing som beskrevs som en "kille som ville framstå som en tuff hårdrockare men som egentligen bara älskar sin katt över allt annat". Haha åh det är så sant. Katten fyllde 3 år samma dag vi flyttade in och får så himla mycket kärlek hela tiden. Början bestod av mycket spanska och jag var helt lost men igår handlade jag massa mat och vin inför en köttbullemiddag med ena snubben och snackade engelska och han är sjukt rolig. Svårt att förstå skämt, ironi och sånt på spanska tyvärr. Fixade köttbullar med en massa rödvin i och jag trodde att jag hade handlat grädde men hade tagit fel, det var något ost-aktigt men hade i det också. Men det var sjukt gott. Och så pasta till och blomkål och morötter som fick puttra riktigt länge som jag sedan mosade. GOOOOOOTT!!! Och blev såklart hyllad med kommentarer som "que rico, muy rico" etc. Jag är bäst helt enkelt, jag vet (läs med ironi).

Utsikt från lägenheten. Central Park i NY - Släng dig i väggen!

Besitos