Travel is life: Grönt + ljusa nyanser = sant

Om 22 dagar är det dags för mig att korsa Atlanten för att dagen därpå, tidigt på morgonen, landa i mitt andra hem. Landa i staden som sägs vara den mest europeiska i Sydamerika. Vissa kallar den Sydamerikas Paris, andra Sydamerikas New York. Kanske är det så. Sydamerikas Paris hittar du i arkitekturen runtom i Recoleta. Sydamerikas New York i den moderna stadsdelen Puerto Madero. Som råkar vara den enda stadsdelen där man typ kan andas, irnoiskt nog med tanke på att Buenos Aires ska betyda bra luft. Men totalt ocharmig. För modern, passar inte in. Det lockar mig inte.

Vad som lockar mig är de låga husen som finns i alla möjliga intressanta nyanser i resten av staden. Och ibland de höga husen, som inte är så moderna, men som erbjuder en sinnessjukt fin utsikt. Där man ser andra vackra byggnader i ljusa nyanser och så de mörkgröna färgerna från träden. Ibland slitna hus men det gör inget, man förstår att de en gång varit riktigt vackra och kommer därför också alltid att förbli det. Klottret som jag inte vill kalla för klotter utan street art, som finns överallt. Kaféerna, där inget är det andra likt. Men kanske mest av allt träden. Träden på avenida Coronel Díaz som gör att man tappar räkningen. De fina, tjocka stammarna, de maffiga grenarna, de gröna löven. Träden på Thames som jag brukar promenera på för att komma till Palermo Soho. Parkerna som finns överallt. Välj mellan rosenträdgården, botaniska trädgården, japanska trädgården, och så vidare, och så vidare... Att vinet är billigt på alla mataffärer och på alla restauranger och också det bästa, tack till Mendoza. Att empanadasrestauranger finns i typ varannat gatuhörn. Att en fet stek kostar kanske 60 kr. Att staden är så stor men ändå så kompakt och att du aldrig vill sluta promenera och fascineras. Att alla gatunamn är så fina som Charcas, Agüero, Coronel Díaz, Santa Fe, Bulnes, Thames, Alvear. Det oändliga utbudet av allt, fin stad den där Buenos Aires.